| GRATTIS! | Inga-Lill |
 |
Vi får gratulera födelsedagstaxen, vilken rolig bild den var det verklligen full fart på. Hur många bilder blev det för att få fram detta? För det är inte lätt att lyckas få en bild när öronen står rätt upp, jag har provat och inte lyckats. För att få Hillman med på bild så får man nog köra med automat tagning. Han är snabb den rackarn, ena sekunden står han så fint eller sitter fint, nästa sekund har han fått värkorn på något och tvärvänder för att rusa iväg. Den här bilden du satt in är som taxar är mest, full fart med en väldigt lycklig glimt i ögonen.
Idag var det så där kallt igen med minus 18 men solen skiner så det blir säkert bra under dagen. Taxarna blir så frusna så även om de vill gå, så klarar inte tassarna av kylan. Ni får ha det så bra nere i Lidingö och jag hoppas att ni har det vårligt och fint med många plusgrader.
Varma kramar. |
| Hälsning | Eivor Norberg |
 |
| JÄTTETREVLIG hemsida. Varmt tack för uppvaktningen igår på min födelsedag.Vi har då aldrig tråkigt på våra familjeträffar. Kram Mamma |
| Lika här! | Inga-Lill |
|
Hillman är som du redan vet en mycket pälsbemängd herre men Ian M Illerson är den där näst intill trimningsfria typen. Lite för lite päls på öron och huvud, annars är det som en vanlig strävhårs tax. Ibland önskar jag att Hillman kunde dela med sig lite efter som han har så gott om päls. När det är kallt så får Hillman tjänstgöra som värmare åt Illerson, då lägger sig den lilla rackaren nära Hilman och njuter i fulla drag av Hillmans tjocka päls.
Idag har Hillman hoppat runt med det där fladdriga sättet som han hade som valp, visst har han gjort det många gånger men jag tror det stollen fick vårkänslor idag. Solen lyste och det var skönt men tyvärr så är inte Hillmans tassar lika motståndskraftiga mot kylan som övriga delar av hans kropp. Han är lika oförståndig som när han var valp, han tror att han klara mera än vad han verkligen gör, för tyvärr så blir han väldigt frusen om tassarna, fast det tror han inte på.
Kramar. |
| Lik sin mor... | Marika & Zakke |
 |
Zakke (Zelmaas Quantas) tackar för grattisvykortet som kom i brevlådan i dag! Varje år säger jag till honom; det är ditt kort Zakke, det kommer från gammelmatte, varsågod! Då tar han försiktigt kortet i munnen och bär det till sin liggplats under köksbordet.... Sedan tar jag tillbaka det och sätter upp det på kylskåpsdörren.
Precis som sin mor (Jessie) så ålar Zakke omkring i soffan och sängen. Det ser så härligt mysigt ut!
Jag är så lycklig som fick köpa den här svarta charmplutten av dig för 9 år sedan! Hjärtligt TACK! Han förgyller mitt liv!! <3
Må gott!
Kramar & nospussar från Marika & Zakke! |
| | Johanna |
|
| Det är alltid lika trevligt att besöka Zelmaas gästbok! Inlägg med så mycket humor och all denna taxkunskap..... |
| Minnen | Inga-Lill |
|
Till Johanna vill jag bara säga att taxar har idéer och alla är de individer med olika sätt att uttrycka såväl glädje som ilska, kan vara så att de ska se att allt är på rätt plats. Eller så har du skrattat på fel ställe.
Till dig Kerstin så kan jag bara säga, saknaden blir mindre men den kommer alltid att finnas. Jag saknar fortfarande den där rondellhunden vi hade när barnen var små, vi fick drygt 14 år tillsammans och han satt verkligen prägel på tillvaron. Klok och förståndig, jag behövde bara visa med pekfingret vad jag ville att han skulle göra. Därför är jag glad att vi haft flera taxar, för de har nog gjort att jag sett på ägandet av hund/tax på ett annat sätt.
Taxen är och förblir en spjuver genom hela livet, man kan vänta sig vad som helst. De är orädda, påhittiga och alldeles underbara, så jag förstår att du saknar Sixten för han var en mycket speciell hund. Ni fick många år tillsammans och det sätter också sina spår, du får trötsta dig med alla minnen som du har av en underbar kompis. |
| busigt | johanna |
|
| kalles/åskars, gosedjursapa åker alltid på en omgång när kalle varit ute. apan har antagligen varit dum! golvlampan i vardagsrummet får alltid en nospuff (så den börjar svaja) innan apan åker på spö. nån som känner igen sig? detta med golvlampan har han kört med sen han va valp..... |
| De tre sista bilderna..... | Inga-Lill |
|
de får mig att tänka tillbaka, vi har haft taxar före Hillman och hans kompis. Det har gjort att man känner igen situationer, som när taxen blir sjuk, finns inget så ynkligt som en sjuk tax. Det är nästan så att man kan tro att nu är det slut men efter några dagar så brukar det vara full fart.
Sen det här med snöälskare, det hade vi en tik som kom till oss i december, hon älskade snö och tumlade gärna runt i snön och såg ut som en snögubbe hel och hållen. Sen när våren kom blev det problem, för var att kissa, när det inte fanns mer än små plättar av snö. Hon kunde gå långt för att hitta en lite snöfläck, så hon kunde kissa. Sen vande hon sig sakta med vår och sommar men när nästa vinter kom och vi talade om att det hade snöat. Då skulle hon ut, helst före alla andra så hon kunde springa där ingen gått tidigare, det var härligt att se en så lycklig tax.
Det sistnämnda är väl taxar i en liten ask, har de inget att göra så hittar de snart på en sysselsättning, om det sen är att slita böcker i stycken eller att leta papper för att strimla. Vi fick en tik till när vi hade vintertaxen och hon älskade att riva papper i strimlor men vi lärde i alla fall damerna att hämta papper i cylinderarkivet, för det blev lite krångligt att pussla ihop och gissa vad det stod i viktiga brev. Sen lapar sol gör nog alla hundar men taxen har nog en inbyggd värmeradar, för de letar alltid upp varmaste ställena i huset. |
| Snygg Åskar!! | Inga-Lill |
|
Åskar är väldigt lik Hillman som han såg ut i den åldern men de är ju släkt så det är väl inte så konstigt. Det är lite mysko att man kan se sina taxar i yngre upplagor, du har förstås sett det många gånger.
Idag hade vi minus 30 i morse, det var inte roligt för Hillman för han hade bråttom ut men han var snabb ut och kissade och in igen. Nu sover båda taxarna under varsin filt på soffan, Hillman ligger och stör upp soffryggen, som om den skulle ramla omkull om han inte satte alla tassarna emot.
|
| Insnöade | Birgitta Eriksson-Fast |
|
Hej Kerstin och alla hundarna. Stort grattis till alla fina priser.
På västkusten är vi insnöade. Idag har jag äntligen lyckats skotta oss ut, men igår! Full storm,snö som vräker ner,svinkallt i blåsten,höga drivor. Två gnälliga kortbenta herrar som inte förstår varför det inte går att ta en promenad. Så försök till promenad blev det: fram till en driva framför bilen som nådde mig till midjan. Det är tur att taxar är tuffa för de lyckades kravla över med mig hängande efter- det går inte ett hålla balansen i så mycket snö. Plogen hade kört en vända så vi hade en smal väg att gå på. Efter 10 meter såg inte jag någonting längre,glasögonen var alldeles igensnöade, så av med dem. Efter 100 meter kom vi inte längre: drivorna var enorma och ingen plog. Det var bara att vända. Ännu kallare i motstormen. När vi kom hem var Argus en enda snöboll och Caspar med sin kortare päls alldeles impregnerad i ett vitt skal. Konstigt nog var ingen av hundarna intresserade att gå ut igen. Katten gick inte ut alls. Till hundgården går det inte att ta sig och på terassen på baksidan har jag en 2 meters bergskedja av snö som man knappt kan se över. Imorgon säger SMHI att vi får mer snö. Innan all snö kom kunde man gå på isen ända ut till Väderöarna, inte illa. Så långt har inte vi tagit oss¨, men till Bovallstrand tvärsöver fjorden har vi gått.
Många hälsningar från Argus,Caspar och Birgitta
PS Sängbilden känns igen. Under ska det vara,utom Argus som alltid har rumpan utanför, helst trångt också. i min breda säng ligger jag längst ut på ena kanten, sedan följer två hundar och en katt som brer ut sig allt vad de kan(under mitt täcke).Den andra halvan av sängen är tom. Inte hjälper det att flytta sig till andra sidan heller, för vips är de där - alla tre. DS |
|
|
|
