| A2-kullen | Johanna |
 |
| Kalle/Åskar, gratulerar halv bröderna till framgångarna i utställningsringen! |
| Jessie | Ann & co på Åland |
 |
| Läste om vad som hänt med Jessie och kan bara beklaga. Det är så sorgligt när djuren blir sjuka och man måste låta dom somna in. Tänker på dig! |
| | Ann Lindhé |
 |
Mitt innerliga deltagande i en sorg som måste kännas förfärlig. Så tomt!!!
Varma Hälsningar/Ann |
| | åsa & xilla |
|
Verkligen tråkigt Kerstin, jag beklagar förlusten
åsa & xilla |
| Kerstin! | Mikkels kennel |
|
Det är inte alla förunnat att få ha haft en sådan hund som Jessie! Klen tröst...men ändå!
Viveca |
| Sådant är livet. | Leif och Kerstin |
|
Vi får beklaga det inträffade men som vi alla vet så går livet vidare,men vi kommer för alltid att bära med oss minnen och känslor som vi förknippar med de bortgångna.
Vi tänker på dig.
Kennel Ranbergen |
| | Tina |
|
| Hej Kerstin. Jag sörjer med dej! Det är sååå jobbigt när dom går bort! Jag fick ju uppleva det 2008 med Tindra, fast jag är ny i gemet. Vi tänker på dej här i Halland . |
| Jessie | Margareta |
|
| Åh Kerstin jag förstår att du är ledsen. Ett hundliv är så kort och Jessie kunde ha fått några år till. Jag tänker på när vi träffade Jessie första gången, det var när vi hälsade på dig i den tidigare lägenheten för att prata om en taxvalp vi skulle få köpa så småningom. Då hade du Jessie, Arja och Sixten och nu finns ingen av dem kvar. Till midsommar fick vi hämta Jessies son, en svart fin taxpojke som tyvärr inte finns längre. I samma veva hämtade du Freja som nu är din äldsta hund. När vi sen hade vår valpträff i augusti tyckte Jessie att de tre pojkarna kunde hålla sig på lite avstånd, men Sixten var så vänlig mot "busungarna" som alltid. Jessie har givit dig många glada och stolta stunder och genom alla sina fina valpar fortsätter hon att sprida glädje till alla som fått förmånen att leva med en "jessievalp". Vi tänker på dig och känner oss ledsna över att Jessie inte finns längre. |
| Jessie | Carina |
|
Förstår att det känns jobbigt för dig nu när inte Jessie finns hos dig längre.Men ni fick i 13 fina år tillsammans och det är inte dåligt.
Känner med dig.
Carina
|
| Känner med dig Kerstin! | Inga-Lill |
|
Åh, så hemskt stackars dig, det är fruktansvärt och jag önskar att en sån hund skulle ha evigt liv. Tyvärr så är det inte så men de finns för alltid i våra hjärtan, tack för att du orkade skriva och berätta. Skulle du vilja prata så vet du var jag finns.
Kramar i mängd. |
|
|
|
