Valparna är nu snart sju veckor och det är full fart mellan varven, och sen slocknar de tvärt. När det blir kväll och det är dags för kvällsmat är det filmjölk som serveras. Allra helst vill de ha Bollnäsfil och rynkar därför lite på nosarna inför Arlafilen, som jag förstås vill vara trogen. Men jag faller till föga för deras önskan.
Filen sitter fint
